Har varit tyst i min blogg länge nu, för länge.

Först och främst, Hej FRA!

Det finns inte mycket kvar att säga, politiker vet fortfarande vad som är bäst för individen. Hyckleriet har blivit accepterat, så länge det bara finns lite hopp så är får villiga att ge sina partier chans på chans på chans.
De som representerar sina partier och väljare har tappat respekten för förstnämnda (undantag finns, Camilla jag tänker bl.a. på dig).

Och ingen, ingen, ingen kunde ju förutse att FRA-shoppen kunde komma att öppnas för fler ändåmål än vad Fegerley och Annie trodde. Det kom verkligen som en blixt från klar himmel. Men de har ju säkrat sina platser i ledet.

Och för att inte tala om PP, hur kan vi ens tänka på att rösta på dem. De kan ju inte styra landet eller sitta i riksdagen, det är reserverat för etablerade partier! Jag menar, det är ju mycket större och svårare än att slå sig fri från ett land och bilda ett nytt som 1776.

Har folk blivit sossifierade (inkluderar blåpartier) eller lydiga får. Troligtvis båda två, tack och lov finns det kvar några som tror på ett Atlantis. Våran John Galt kanske är HAX eller Fjellner, jag hoppas det i alla fall för jag blir mer och mer som Eddie Willard för var dag som går.

Hmm, jag har tänkt på en sak länge.

Varför ser jag ner på de som jobbar som statligt anställda?