Börjar bli trött!

Jag börjar bli trött på att förklara för folk varför deras åsikter kan vara svåra för mig att acceptera. Deras åsikter gå ut på att de vill att jag skall leva som dem, betala deras skatt för saker jag inte stödjer såsom svensk film, sr och svt mm. (Finns en miljon exempel)

Ett argument jag ofta hör är: Jag respekterar ju vad du tycker då kan väl du respektera vad jag tycker?
Den argumentationen säger dock mer om personen som yttrar den än vad den säger om mig.

Respektera att jag vill bestämma över ditt liv såsom jag respekterar att du inte vill bestämma över mitt liv, säger du. Inser du bristen på logik? Börjar det klarna? Inte? Läs vidare.

Jag vill inte bestämma över hur någon annans liv skall se ut, varför? En stor anledning är att jag inte har den rätten över dig, detta medan du anser att du har den rätten över mig. Är jag då fri? Är du då en förtryckare?

Var gång någon försvarar att min produktivitet tillhör någon annan blir jag mer och mer apatisk inför den kollektiva logiska tankebanan i detta land. Men å andra sidan vet ju alla i detta land vad som är rätt för mig så egentligen borde jag ju vara tyst och kuva mig, eller?

John Galt!!! Var är du??? Visa mig Atlantis.......